Är du bra?

Vår stolhet är skrämmande. När övergick vi till att tycka att det är bra att inte vara dålig, istället för att det faktiskt är bra att vara bra?

Idag överdoserade jag inte min medicin - vad stolt jag är.
Idag skadade jag inte mig själv - var imponerad.
Idag rökte jag inte 20 cigaretter på en dag - kom igen, applådera.

Jag undrar när det försvann att man faktiskt var stolt över någonting man utförde - jag tränade idag, jag lagade en ordentlig middag, jag skrev MVG på arbetet som jag ansträngde mig med.

Har vi gått till att vi jämför oss med vad vi skulle kunna göra? Jag har legat i sängen hela dagen, men det betyder ju att jag inte har rånat en butik, våldtagit en liten flicka eller skjutit upp heroin.

Vad har vi att vara stolta över? Vad är det som gör att vi inte går runt med mindervärdeskomplex och skäms?

Jag är lycklig över att hela mänskligheten inte är som mig, för då tror jag att världen skulle drunkna i bitterhet och stordåd skulle totalt upphöra att existera. Stordåd smordåd, jag tror att vi har slutat utföra underverk. Arkitekterna kan vara stolta, ok att de inte har skapat en ny fantastisk byggnad - men tänk på att de faktiskt INTE har rivit Eiffeltornet.

"All we want is a headrush
All we want is to get out of our skin for a while
We have nothing to lose because we don't have anything
Anything we want anyway...
We used to hate people
Now we just make fun of them
It's more effective that way"

Stabilitet

Jag tror inte det spelar någon roll hur många gånger man tränar
hur mycket bekräftelse man får
hur nyttigt man äter eller hur noga man städar.

För när svåra och oväntade situationer händer
så sitter man ändå där som ett vrak.
Man glömmer liksom av andningsfunktionen
och man vet inte hur en normal hjärtrythm fungerar.

Det spelar egentligen ingen roll hur stabil man känner sig
hur bra man kan låtsas som att utsidan faktiskt mår
för om man är trasig inombords
så kommer det att visa sig så småningom.

Är världen enbart illusioner? We're living a lie.

"Tell me when did the light die
You will rise
You'll return
The phoenix from the flame
You will learn
You will rise
You'll return
Being what you are
There is no other Troy
For you to burn"

Min katt ligger på sjukhus.

Hej, jag bor här.

Te, cigaretter, choklad och en zombietrött hjärna.
Högar med böcker, skolarbete, papper jag kanske borde spara.
Högar med datorer, cd-skivor och elektroniskt skräp.

Jag antar det lätt bli så att man väldigt enkelt projicerar delar av sig själv på sin omgivning, när man då har en egen lägenhet och sällan har besök så kanske man ser väldigt tydligt vad det är för människa som bor här. Om jag skulle titta på min lägenhet skulle jag nog säga att jag är allmänt rörig, men med ett behov av att låtsas som att jag har allting under kontroll, genom att stapla upp mina saker, så trots att mina rum är överfulla försöker jag ändå på något sätt låtsas som att det egentligen är så jag vill ha det. Man skulle kunna tro att jag spelar tetris med verkliga livet.

Mina väggar är fyllda med Marilyn Monroe, betyder det att jag vill omge mig med skönhet eller att jag själv önskar att jag var en skönhet? Kanske är det en kombination.


Mestadels har jag sömnproblem och pluggflyktar. Jag trängar undan mina tankar på saker jag borde göra genom att ersätta dem med trams. Jag har inte tränat på en evighet. Kanske skulle jag sova bättre om jag faktiskt satte mig och skrev mina arbete (som inte är speciellt svåra), städade min lägenhet (som faktiskt inte tar så lång tid, egentligen) och provade alla kläder i min garderob, så jag kanske kan lista ut vad jag skall ha på mig när jag går ut i helgen.

Istället sitter jag och äter choklad, är lite smått förvånad över att mina armar klarar av att lyfta tekoppen när armarna känns så slutkörda som dom gör - och jag röker. Som en borstbindare. Jag behöver inte ens vara sugen när jag tänder en cigg, det känns mest som att det är någonting att göra så jag skjuter upp det jag skall göra. Samtidigt så ger det mig lite frid, jag bor här. Jag må ha ett starkt socialt beroende, men fy, det är underbart att vara ensam.

"We are selling an image
Everything must go
I want you to know
You don't want the side effects
You wanna .com
Need simulated sex
We're selling you heaven
Prices down to a low
I thought you should know
It's all in your head
You're living a lie
There is nothing
Money can't buy

We are nothing but Eurotrash
We take Plastic and we take Cash
We sell our hearts second class
We slit our throats on tinted glass"