söndag, januari 15, 2006

Människor

Jag antar att det egentligen inte är menat att vi skall leva ensamma.
Det är enklare att leva ensam, eventuellt med en katt. Man hinner ta hand om sig själv och sköta det man borde sköta. Man blir inte sårad och man sårar inte. Det är många komplikationer som uteblir.

Men samtidigt, när våra fingrar knyts och leker med varandras, oprovocerat och ogenomtänkt. Det bara sker, det är naturligt och det är ingenting man behöver fokusera tankekraft på. Dra fingrarna över någons arm och hela kroppen blir mer avslappnad.
Kanske är det ett tecken på att det är naturligt, vi är gjorda för det här.

Man behöver inte kela för att det skall leda någon mer stans. Man behöver inte gosa och hålla armen om någon för att man vill få händerna innanför någons underkläder. Endel saker bara sker och sen behöver det inte vara någonting mer än just nu. Allting behöver inte få konsekvenser. Orsak och verkan i all ära, men jag tror att vi alla skulle behöva lära oss lite mer att tänka på nuet och helt enkelt ge fan i att tänka på allting runt omkring.

När någon klappar på magen behöver det inte betyda att människan genast tänker att du är tjock och otränad. Någon som småpillar i ditt hår behöver inte tänka att det skulle behöva klippas, tvättas och borstas.

Man mår verkligen bättre om man bara njuter av handlingen. Om våra tankar slutar förstöra oss och våra relationer till varandra.

Jag vet att ingenting varar för evigt, men vissa ögonblick önskar jag verkligen att jag kunde spara i en liten mapp och plocka fram och gå tillbaks till när jag behöver det. Jag önskar jag hade förmågan att arkivera mina minnen och upplevelser.


Kanske är det känslan av att sängen än mycket större och kallare nu än för en timme sedan, som gör att jag kanske lyckas med att njuta av nästa bra ögonblick också.
Eller så är jag helt enkelt gjord för att gå ut och diska undan alla spår av sällskap, sätta mig och plugga och imorgon gå tillbaks till skolan, precis som en vanlig måndag.
Kanske är det bara inbillning att vi förändras varje ögonblick.
Kanske blir det bara tydligare att vi gör det, om man kollar på Serial Experiment Lain
där det märks så tydligt.